Allt började i söndags klockan åtta på morgonen. Gick upp för frukost och en sista städning i lägenheten. Den sista frukosten blev det stekt ägg och en smörgås. Sedan blev det packning, sista diskningen och fönsterputsning. När klockan var kvart över sex gick vi ner till State Street för en god middag med fyra andra. En riktigt god sushi med olika sorters rullar. Sitta där just då, ville jag inte åka hem. Kan inte fatta att fyra månader har kommit till ett slut. Efter middagen åkte vi tillbaka för att träffa dom andra och ha en avslutnings stund. Prat, spel och crêpes med nutella och glass. Vi hade det en trevlig kväll men ändå räknade jag ner timmarna i huvudet. NU var det inte långt kvar… Innan midnatt lämnade jag sakerna i den nya lägenheten och sa hejdå till den gamla. När klockan hade gått över ett på kvällen började sömnen kicka in. Blev tröttare och tröttare men var tvungen att hålla sig vaken!
Klockan två började jag och Erik ringa olika sorters taxibolag. Några svarade inte, andra kunde komma efter en halvtimme och tillslut hittade vi en efter cirka tio minuter. Det värsta kom sen, att säga hejdå. Det var jobbigt till och med några tårar rann ner efteråt. Men jag visste att detta skulle händå nu eller senare. Kvart över två kom taxin och körde oss till SB Air Bus. Genom att det bara tog 6 minuter att åka dit fick vi vänta ute i den kalla natten tills bussen komma. Medan vi satt där, kunde vi fortfarande inte förstå att vi faktiskt skulle åka hem.
Tio i fyra kom bussen som körde oss till LAX, det tog cirka två och en halvtimme tills vi var framme vid terminal 7 som var den sista hållplatsen. När vi kom till flygplatsen var det otroligt mycket folk var att vara sex på morgonen. Vi checkade in bagaget och gick till gaten, köpte lite frukosten innan boardningen. Trodde att vi skulle få vänta en evighet men nedå vi hade inte så mycket tid innan vi gick på planet. Flyget från LAX till Chicago var slutsålt så alla fick ha max ett handbagage med sig in. Under resan var det personen bakom mig som hade med sig sin katt in på planet. Kan inte fatta att hon faktiskt fick ha med sig den till och med i USA! Den sprang lös på planet till en början men mot slutet fick hon hålla i katten hela resan.
Efter fyra timmar landade vi i snöstormen i Chicago. (fick se snöööö). Från terminal ett fick vi ta oss till terminal fem och vi hade en timme och fyrtiofem minuter på oss. Trodde det skulle vara lugnt men nedå, säkerhetskontrollen tog minst en halvtimme. Genom att Chicago är den näst största flygplatsen så tog det tid. Direkt när jag var klar med det började dom boarda för planet till Arlanda. När jag väl gick på planet kunde jag förstå, att jag är på väg hem. Hem till Sverige, familjen och vännerna. Dom här var de längsta åtta timmarna jag har varit med om. Först så var de tvungna att frysa på planet genom att det var snöstorm och sen var det varmt/iskallt. Jag ville bara komma fram plus att jag var hur trött som helst.
Fem över åtta landade jag på svensk mark, en kall mark. Fem grader, grå himmel och slask. Inga palmer och sol här inte. Jag måste nog säga att det var rätt konstigt att komma hem igen, trodde knappt att jag har varit borta så pass länge. I alla fall, jag visade upp mitt pass i passkontrollen, hämtade mitt bagage som kom direkt och sa hej då till Erik. Näe jag gick ut stod mina föräldrar där med kameran i hand, viftade med två amerikanska flaggor och tog ännu mera kort.
När jag väl steg innanför dörren stod det en fin tänd och klädd julgran i vardagsrummet, julpyntat hus och en mysig liten katt. På min säng låg en fin välkomspresent, en USA filt. Jag kunde inte förstå att jag hade kommit hem, jag gick runt som katten brukade göra, gå runt och titta sig omkring. Verkligen, jag gick långsamt omkring i huset och tittade på allt (som jag aldrig hade sett det förut!). Under dagen har jag sovit i omgångar och varit helt slut. Nu ska man försöka komma in i rätt dygnsrytm, lycka till med det Fanny!
4 kommentarer
Hej!
Tack för en bra blogg, hittade hit av en slump då jag googlade på ”santa barbara blogg” faktiskt 🙂
Jag är också född 94 och tog studenten nu i våras. Har länge funderat på att åka till Santa barbara och plugga men jag har lixom aldrig tagit tag i det. Men förhoppningsvis ska jag plugga där nu hösten 2014 om allt går som jag vill. Jag har några frågor, skulle bli jätteglad om du svarade på om antingen här på bloggen eller via mail! 😀
1. En fundering jag har haft är om man kommer känna sig för ”liten” om man åker som 94a? Nästan alla jag pratat med har varit minst 21-22 när dom åkt, om jag åker i höst kommer jag bara att vara 20år. Har du märkt av det någonting? Har det funnits någon nackdel med att inte vara 21 t.ex. som jag uppfattar det som att man måste vara för att få hyra bil, dricka alkohol osv? 🙂
2. Fixade du boende innan du åkte eller gjorde du det när du kom dit? Oavsett vad, hur fungerade det med boende för dig?
3. Hur långt innan skolan började åkte du dit? Hur ordnade du med boende första veckan/veckorna? 🙂
Tack!!! 🙂
Hej hej! Jag heter Ida Andersson och är 19 år. Jag har precis skickat in min ansökan till SBCC och ber till gudarna att jag kommer in!! 😀 Jag läser runt på lite bloggar och tycker verkligen om din. Jag undrar om det är ok att jag frågar dig lite frågor angående att studera på SBCC. Om det är ok så mejla mig gärna. (jag skrev min e-mail adress)
Tack 😀
Med vänlig hälsning Ida
Hej! Älskade att följa din blogg när du var i USA! Blev väldigt inspirerad och är själv sugen på att åka till Santa Barbara. Kan inte du berätta lite mer om vilka du åkte med, om du var nöjd, om du tyckte skolan var bra osv. Hur bra på engelska tycker du man behöver vara? Kommer man in i det fort? Hade varit så tacksam för svar! Massor av kramar!
Hej,vill inte säga min email adress…hoppas att det är okej?
Jag går bara i sjuan men är väldigt målinriktad av mig, sen jag var 9 år har jag vetat att jag vill till La för att plugga.. Om man vill bli fotograf vad ska man läsa för kurser då på SBCC?
Alltså när jag blir typ 20?