Kan inte förstå att fyra underbara månaderna har kommit till ett slut. Jag kan inte förklara hur bra jag har haft det, vad fina människor jag har träffat och alla platser jag har sett. Helt underbart, ett minne för livet. Det bästa är att jag faktiskt kommer tillbaka här om sex veckor. Såklart så kommer jag sakna min underbara roommate Daniella!
Allt började i söndags klockan åtta på morgonen. Gick upp för frukost och en sista städning i lägenheten. Den sista frukosten blev det stekt ägg och en smörgås. Sedan blev det packning, sista diskningen och fönsterputsning. När klockan var kvart över sex gick vi ner till State Street för en god middag med fyra andra. En riktigt god sushi med olika sorters rullar. Sitta där just då, ville jag inte åka hem. Kan inte fatta att fyra månader har kommit till ett slut. Efter middagen åkte vi tillbaka för att träffa dom andra och ha en avslutnings stund. Prat, spel och crêpes med nutella och glass. Vi hade det en trevlig kväll men ändå räknade jag ner timmarna i huvudet. NU var det inte långt kvar… Innan midnatt lämnade jag sakerna i den nya lägenheten och sa hejdå till den gamla. När klockan hade gått över ett på kvällen började sömnen kicka in. Blev tröttare och tröttare men var tvungen att hålla sig vaken!
Klockan två började jag och Erik ringa olika sorters taxibolag. Några svarade inte, andra kunde komma efter en halvtimme och tillslut hittade vi en efter cirka tio minuter. Det värsta kom sen, att säga hejdå. Det var jobbigt till och med några tårar rann ner efteråt. Men jag visste att detta skulle händå nu eller senare. Kvart över två kom taxin och körde oss till SB Air Bus. Genom att det bara tog 6 minuter att åka dit fick vi vänta ute i den kalla natten tills bussen komma. Medan vi satt där, kunde vi fortfarande inte förstå att vi faktiskt skulle åka hem.
Tio i fyra kom bussen som körde oss till LAX, det tog cirka två och en halvtimme tills vi var framme vid terminal 7 som var den sista hållplatsen. När vi kom till flygplatsen var det otroligt mycket folk var att vara sex på morgonen. Vi checkade in bagaget och gick till gaten, köpte lite frukosten innan boardningen. Trodde att vi skulle få vänta en evighet men nedå vi hade inte så mycket tid innan vi gick på planet. Flyget från LAX till Chicago var slutsålt så alla fick ha max ett handbagage med sig in. Under resan var det personen bakom mig som hade med sig sin katt in på planet. Kan inte fatta att hon faktiskt fick ha med sig den till och med i USA! Den sprang lös på planet till en början men mot slutet fick hon hålla i katten hela resan.
Efter fyra timmar landade vi i snöstormen i Chicago. (fick se snöööö). Från terminal ett fick vi ta oss till terminal fem och vi hade en timme och fyrtiofem minuter på oss. Trodde det skulle vara lugnt men nedå, säkerhetskontrollen tog minst en halvtimme. Genom att Chicago är den näst största flygplatsen så tog det tid. Direkt när jag var klar med det började dom boarda för planet till Arlanda. När jag väl gick på planet kunde jag förstå, att jag är på väg hem. Hem till Sverige, familjen och vännerna. Dom här var de längsta åtta timmarna jag har varit med om. Först så var de tvungna att frysa på planet genom att det var snöstorm och sen var det varmt/iskallt. Jag ville bara komma fram plus att jag var hur trött som helst.
Fem över åtta landade jag på svensk mark, en kall mark. Fem grader, grå himmel och slask. Inga palmer och sol här inte. Jag måste nog säga att det var rätt konstigt att komma hem igen, trodde knappt att jag har varit borta så pass länge. I alla fall, jag visade upp mitt pass i passkontrollen, hämtade mitt bagage som kom direkt och sa hej då till Erik. Näe jag gick ut stod mina föräldrar där med kameran i hand, viftade med två amerikanska flaggor och tog ännu mera kort.
När jag väl steg innanför dörren stod det en fin tänd och klädd julgran i vardagsrummet, julpyntat hus och en mysig liten katt. På min säng låg en fin välkomspresent, en USA filt. Jag kunde inte förstå att jag hade kommit hem, jag gick runt som katten brukade göra, gå runt och titta sig omkring. Verkligen, jag gick långsamt omkring i huset och tittade på allt (som jag aldrig hade sett det förut!). Under dagen har jag sovit i omgångar och varit helt slut. Nu ska man försöka komma in i rätt dygnsrytm, lycka till med det Fanny!
